– Den perfekta musiken är inte alltid den bästa

André de Quadros

– Vi bör alla fråga oss hur vi kan göra musiken tillgänglig för dem som normalt inte får se och höra oss, säger André de Quadros. (Foto: Roland Cox)

 – Jag har inget emot perfekt framförd musik av människor i svarta kläder, men det får inte vara normen. Jag är emot dogmer. 

André de Quadros, körledare och musikprofessor, var det givna navet i festivalen Musik & Medmänsklighet. Han vill lyfta fram de humanistiska sidorna av musikutövande. Vilket väckte debatt under symposiet.

– Om vi skulle tillbe teknisk fulländning som den avgörande faktorn i musiken, då skulle vi inte uppskatta när vår farfar sjunger, eller ett litet barn, eller när en gravt funktionshindrad person plötsligen hittar sin röst, säger han.

De sociala aspekterna av körsång och musicerande behöver få mer uppmärksamhet av både körsångare och körledare, framhöll André de Quadros i olika sammanhang och på olika sätt under festival, symposium och körledarkurs på Skeppsholmen. Han lyckades dra igång evenemangets hetaste debatt.

 

Global

André de Quadros framstår som en mycket global person. Född och uppvuxen i Indien, arbetat i många år i Australien. Numera lyckas han med tricket att arbeta vid universitetet i Boston i USA samtidigt som han leder en kör i Indonesien.

Hur går det till?

– Jag tillbringar nog mer tid med kören än en genomsnittlig ledare i en församlingskör. Vi repeterar intensivt under sommaruppehåll och mellan terminer, varje dag, hela dagarna. Dessemellan finns det två assisterande dirigenter i kören.

 

Jorden runt

Han bidrar dessutom i projekt lite varstans i världen. Dyker upp i Israel, Korea, Norge, Frankrike. Turnerar med den egna kören och gästdirigerar.

Han har fyllt 60 och följaktligen hunnit med en del. Mer än de flesta. CV:n på hemsidan är imponerande innehållsrik. Han har lett orkestrar och körer i Bulgarien, Moskva, Litauen och London. Han var medskapare av en arabisk körfestival härom året som samlade körer från Irak, Jordanien, Libanon, Palestina och Syrien.

Så på frågan var han hör hemma så ler han och säger att det inte är så relevant.

 

Kör med socialt uppdrag

Just nu hörde han hemma i Stockholm. Han hade blivit tillfrågad om att undervisa och att vara motorn i festivalen.

I symposiet i Eric Ericsonhallen beskrev han bland annat tankarna bakom körledarkursen Conducting 21C som pågick parallellt med konserter och symposium. Kursen skulle uppmärksamma fantasi, medkänsla, rättvisa, kreativitet och samarbete, deklarerade han.

– Körledandet måste vara något mer än att göra vissa handrörelser för att få fram vackra ljud ur kören. Det behövs ett ledarskap som har ett hjärta, en själ. De gamla formerna som vi har ärvt är patriarkala och auktoritära. Det är inte de formerna för ledarskap som ska bygga en ny värld i det 21:a århundradet.

– De flesta kördirigenter har inte en aning om vad det innebär att leda en kör i ett fängelse. I USA har vi mer än två miljoner män och kvinnor i fängelse. Jag har arbetat med körer i ett mansfängelse i två år, och i ett kvinnofängelse i över ett år. Jag upptäckte att jag i den miljön inte har så stor nytta av det jag lärt mig om hur man leder en kör.

– Jag har fått hitta nya sätt att samverka, nya idéer om musik, nya sätt att introducera människor i nya musikaliska världar, musik som de här människorna aldrig har mött tidigare.

 

Körer i svarta kläder

André de Quadros och hans kör från Indonesien hann med ett nedslag på ett hem för omhändertagna tonårsflickor innan de reste hem.

André de Quadros och hans kör från Indonesien hann med ett nedslag på ett hem för omhändertagna tonårsflickor innan de reste hem.

I symposiet uppstod en kort men livlig debatt om teknisk excellens kontra andra värden i musiken. André de Quadros beskrev tillspetsat körparadigmet från 1900-talet.

– En kör där alla är klädda i svart, är mycket allvarliga och inte rör på kroppen.

Svarta kläder och sång har inte med varandra att göra, hävdade han. Men gjorde tillägget att:

– Det där är inte fel sätt, men det är inte det enda sättet.

 

Färgrik

Uttalandena provocerade ändå en och annan i församlingen. Gary Graden, körledare och kantor i Stockholms domkyrka, med mycket lång bakgrund som dirigent i Sverige, gick upp i debatten.

– Olika sätt att arbeta behöver inte utesluta varandra. Vi vill ha körer som är instrument i sin högsta potential, för att kunna framföra musik från världens stora tonsättare, sa han.

– Vi bör vara glada att körvärlden blir mer färgrik, vi bör också bejaka att det finns människor som är ”svartklädda”. Jag är en ”svart” körkille, och jag älskar det!

I pausen efter ordväxlingen kunde André de Quadros och Gary Graden ses fortsätta diskussionen vänskapligt mellan fyra ögon.

 

– Skicklighet är grunden

I en intervju efteråt understryker André de Quadros att han inte har något emot tekniskt briljant musik framförd i sober klädsel.

– Man måste vara tekniskt skicklig för att kunna spela Bach, Paganini eller Rachmaninov. Det är kärnan, grunden.

Att vilja bli skickligare drar också musikerna framåt, det är bland annat därför de går kurser.

– Tekniken finns bakom och framför musikutförandet. Men det finns också andra aspekter av musicerandet som kan vara extremt positiva.

 

Starka förebilder

Att ha konsertmusiken som norm kan bli trångsynt, menar André de Quadros. - Då blir det trångsynt.

Att ha konsertmusiken som norm kan bli trångsynt, menar André de Quadros.

André de Quadros menar att det finns en risk att tekniken tar överhanden.  Kraven på exakthet tenderar att öka i vår tid då förebilderna är så närvarande. Bland annat har sociala medier gjort det lätt att upptäcka vad som händer i andra delar av världen.

– Tekniken idag är underbar – vi kan lyssna på musik när och var vi vill. För länge sedan så gick det bara att höra musik genom att vara på samma plats som de som spelade.

– Musik innebar att vara tillsammans, trumma tillsammans, sjunga tillsammans, berätta historier för varandra, föra visdom vidare, prata om livet, vidarebefordra information, hitta glädje och inspiration.

 

Akustisk musik

de Quadros önskar sig en återupptäckt av den akustiska musiken, den nära sången. Han tycker sig se en rörelse över hela världen mot en mer socialt inriktad körsång.  Som exempel nämnde han Rahib Haddads arbete med att föra folkgrupper samman i Israel via sången, och fängelsekörer i USA och Thailand, liksom i Sydafrika.

Tyngdpunkten i Stockholm var just de sociala aspekterna, musik för många sammanhang och funktioner. För människan har förstås samma behov idag som på stenåldern.

– Tröst, skratt, beröring, sammanhang. Allt det kan musiken hjälpa oss med. I förlängningen kan musiken förvandla oss och förvandla våra samhällen.

Och därför får den mest avancerade konsertmusiken inte ses som norm, tycker André de Quadros.

– Då blir det trångsynt. Varje musikalisk handling av en människa är värdefull.

 

Utbildar i tredje världen

Han sitter i styrelsen för organisationen Conductors without borders (Dirigenter utan gränser) där medlemmar ställer upp med utbildning av kördirigenter och utveckling av körsången i tredje världen. I och kring universitetet i Boston ägnar han sig bland annat åt världsmusik, mänskliga rättigheter, tredje världen-frågor, och kultur- och utbildningsprojekt i fängelser.

Körledare bör tänka mer på vilka sammanhang man förekommer i, anser han. Idag riktar sig musiken oftast till dem som är friska och kan köpa en biljett och ta sig till en konsertlokal.

– Vi försummar delar av befolkningen – de fattiga, de sjuka, de döende, de hemlösa, de funktionshindrade. Vi tar beslut som om alla människor är som vi. I själva verket är vi väl alla ”tillfälligt fullfungerande”?

 

Bra för livskraften

– Vi vet att musik är bra för människor, att den ger hälsa och kraft i livet. Varför använder vi inte det mer, för att rehabilitera fångar, för att minska fördomar och motsättningar?

Det här borde politiker vara bättre tränade i, tycker han. Och musiker!

– Jag vet massor av musiker som bara uppträder där det finns människor i fina kläder, aldrig där det finns människor som luktar illa.

– Vi bör alla ställa oss frågor om hur vi kan göra musiken tillgänglig för dem som normalt inte får se och höra oss, säger André de Quadros.

– Körledare behöver engagera körsångarna i de här diskussionerna.

 

André de Quadros och MSUC

Applådtack från André de Quadros och hans Manado State University Choir i Eric Ericsonhallen.

 

 

André de Quadros hemsida

 

 

 

 

 

 

 

Tagged with:
Posted in 2013
Artiklar
X