Klasser möts i Framtidskören

 

- Vi hoppas förstås att de ska vilja söka sig till körsång sen, säger Marie Bejstam, en av ledarna för projekt Framtidskören. (Foto: Roland Cox)

– Vi hoppas förstås att de ska vilja söka sig till körsång sen, säger Marie Bejstam, en av ledarna för projekt Framtidskören. (Foto: Roland Cox)

– Vi vill att olika delar av Stockholm ska få mötas i samma projekt och få samma känslor samtidigt. En gemensam känsla för att det här är VÅR  stad.

Det säger Marie Bejstam som under tre år arbetar med Framtidskören där barn från olika delar av Stockholm möts – nord och syd, Bandhagen och Solsidan, Botkyrka och Sollentuna.

– En del av barnen har aldrig varit inne i Stockholm, berättar Marie Bejstam som tillsammans med körpedagogkollegan Charlotte Rider Norlander driver projektet med stöd bland annat från Arvsfonden.

De håller till med sitt företag Kulturfyren i samma kvarter på Skeppsholmen som Eric Ericson International Choral Center. EIC var med om att dra igång projektet som nu är inne på sista året.

 

Först frivilligt

Marie och Charlotte har tagit emot 600 skolbarn per år ute på Skeppsholmen, visat dem runt, lärt dem sånger och låtit dem jobba fram en föreställning i Eric Ericsonhallen. Tre månader, tre rep och en konsert.

Det är frivilligt för skolorna att söka till projektet, sedan är det obligatoriskt för alla i klassen att vara med.

När klasser har sökt kombinerar ledarna grupper från olika delar av Storstockholm. Det finns stora klyftor inom länet mellan mer eller mindre lyckligt lottade. I vissa områden är snittinkomsterna 30 procent lägre än i andra där barnen ibland har svårt att hinna med sången i konkurrens med golfen eller seglarlägret.

Framtidskören på plats i Eric Ericsonhallen.

Framtidskören på plats i Eric Ericsonhallen.

Killar brukar göra motstånd mot att sjunga, här har de inget val.

– När de väl kommer så tycker de att det är lika roligt som tjejerna. Det blir en bra blandning – etniskt, tjejer-killar, blyga, tuffa, från Vaxholm, Sollentuna, Husby, Botkyrka…

 

Ny upplevelse

Att höra till och att höras är nyckelord Framtidskören. Höra till Stockholm, höra till en grupp som skapar något tillsammans. Slutproduktionen är en konsert tillsammans med professionella musiker.

Och att låta rösten höras.

– Alla är inte vana vid det, det är viktigt att barn får lära sig att använda sin kropp och sin röst. När man sjunger så händer det något inuti kroppen. Det är häftigt att märka när barnen känner det.

 

Får röst

– Här får barnen höras, annars så tystas de alltid, säger Marie Bejstam.

Samtidigt så lär de sig självdisciplin, att tacka gemensamt, att vara tysta vid rätt tillfälle, att underordna sig gruppen.

– I skolan jobbar de numera nästan alltid en och en eller två och två. I körsång ska saker ske samtidigt, exakt nu! Man är absolut i nuet.

Varje omgång Framtidskören får välja ett tema, som ”Vatten”. Senast jobbade man med”Barn i världen” och sjöng bland annat en chilensk sång om en pojke som växte upp på en soptipp.

– Det har gett mycket diskussioner om vad som är lika för barn överallt och vad det är som skiljer, och om man ska rycka på axlarna eller om man kan göra något åt det, säger Marie Bejstam.

 

Häftigt

– Dessutom är det en häftig känsla att sjunga i kör, det är lätt att bli berörd. De får en gemensam upplevelse att prata om efteråt.

Att projektet är socialt blandat innebär dessutom att föräldrar med skilda bakgrunder bjuds in. En del av dem har aldrig varit på en konsert tidigare.

– När man ser barn uppträda så går det rätt in i hjärtat. Man blir avväpnad.

 

Loreen kom

Loreen lattjade med barnen och lät dem köra bakom henne i låten "We got the power"

Loreen lattjade med barnen och lät dem köra bakom henne i låten ”We got the power”

Under festivalen Musik & Medmänsklighet hade dessutom artisten Loreen engagerats för att sätta en guldkant. Barnen fick köra i hennes låt ”We got the power”. Barnen verkade uppfyllda, fokuserade när de fick stå bakom stjärnan. Man kunde känna allvaret när de sträckte upp sina händer och tryckte i med ”vi har kraften”

Många ville ha en autograf efteråt.

– Det kan vara det största som har hänt i deras liv, och de var så stolta över det här, berättar Marie Bejstam.

 

Brobygge

Hon ser Framtidskören som ett brobygge helt i Musik & Medmänsklighets anda.

– Det är ett försök att nå in och att nå ut. Vi försöker få körsång till något inkluderande.

– Körsång kan vara exkluderande också. Musiken kan vara så svår att det låser ute. Den sorten behövs också, men Framtidskören är främst ett inkluderande projekt.

 

Kommer igen?

Hon och Charlotte Rider Norlander hoppas att körglädjen ska rota sig så att de vill göra det igen. Om barn från hem med olika religiös bakgrund ska kunna sjunga ihop så behövs det fler fristående körer, menar Marie Bejstam.

– Svenska kyrkan utesluter ingen, men att det sker i kyrkan blir uteslutande i sig. Det måste bli fler icke kyrkliga körer.

En av de mest populära sångerna bland barnen är ”Stockholm i mitt hjärta”, känd från Allsång på Skansen.

– Ibland kommer de fram efteråt och frågar: Är det här vår nationalsång?

 

”Jag fick gåshud”

Några kommentarer från deltagare på sistone:

 

”Vi har upptäckt hur roligt det är att sjunga i kör. Vi har fått se Stockholm från en annan sida. vi har blivit nyfikna på de länder varifrån sångerna kommer. Det roligaste var att lära sig nya sånger från olika länder, vandringen runt Skeppsholmen, träffa nya vänner, få sjunga i Eric Ericsonhallen och få göra en konsert med så proffsiga musiker och körledare. Alla föräldrar och syskon var jätteimponerade och sa att de var djupt berörda i hjärtat och de sa att de fick hopp inför framtiden.” (Utvärdering från Bäckahagens skola)

 

”Jag kommer nog aldrig få uppleva en sådan här sak igen, men jag hoppas på det!” (Elev i Bäckahagens skola)

 

”Jag heter Benjamin. Mamma, Rickard och Sassa kom och tittade. Pappa kom också, men han fick gå för han hade bråttom. Höjdpunkten på konserten var när jag sjöng solo i sången ”En värld av vänner”. Jag sjöng den engelska versionen. Innan var jag nervös. Under konserten tänkte jag inte utan bara gjorde. Jag har bara sjungit på konserter i skolan förut.” (Elev i femte klass)

 

”Vi hade två repetitioner, ett strulrep där allt går åt skogen och en generalrepetition, den sista repetitionen innan föreställningen. Jag har aldrig sjungit i kör förut, men jag gör inte om det.” (”Amanda”)

 

”Jag fick gåshud. Jag har inte sjungit i kör förut. Jag tycker det känns lättare att sjunga framför publik nu och mycket roligare. Jag kanske skulle vilja sjunga i kör i framtiden.” (”Erik”)

Här finns Framtidskörens webbsida hos Arvsfonden

Och här är Kulturfyren

Tagged with:
Posted in 2013
Artiklar
X