Kören ett tryggt kollektiv där man kan våga vara individuell

Lone Larsen, Voces Nordicae

– Medlemmarna i gruppen ska få synas och höras som individer, så att man inte glömmer den enskilda människan, säger Lone Larsen som leder Voces Nordicae. (Foto: Roland Cox)

– Att arbeta i kör handlar om att bygga gemenskap, trygghet och tillit. Då vågar man vara en individ. 

Lone Larsens vokalensemble Voces Nordicae framstår som ett individualistiskt kollektiv. Än är de en harmonisk enhet, än en spretig apflock.

Dirigenten står ibland dold bakom publiken.

 

– Dirigenten kan vara ett störande moment, ler hon.

– Det kan bli så mycket fokus på dirigenten att publiken tappar bort det uttryck som sångarna vill förmedla, säger Lone Larsen som leder den här annorlunda sångenheten sedan ett tiotal år.

Det är slående, det där att Voces Nordicae kan komma in och sätta igång att sjunga utan att man sett någon slå in. De bara börjar.

Längst bak står Lone och ger tempot. Om det behövs, vill säga. Det här är sexton sångare på hög nivå, en del är frilansmusiker, andra musiklärare, och så några i udda yrken som arkitekt eller biolog. Men alla har rötterna i sången och har ett gott sceniskt självförtroende.

 

Förälskad i klangen

Hon kom in på musikhögskolans diplomutbildning, den högsta utbildningen i kördirigering. Hon skulle lämna sitt Danmark i två år men blev kvar.

– Jag blev förälskad i den svenska körklangen, renheten, det där ljusa och lätta.

Hon fick chansen att göra en turné i hemlandet och plockade med sig ett kompisgäng från musikhögskolan. De sov på liggunderlag, sjöng och tyckte att det var så kul att de sedan fortsatte av bara farten. Det var 1999.

Hon är lektor i dirigering och har bland annat jobbat med Eric Ericsons kammarkör.

Voces Nordicae - ena stunden ljuv harmoni, nästa stund en vild flock.

Voces Nordicae – ena stunden ljuv harmoni, nästa stund en vild flock.

Körlaboratorium

Under Musik & Medmänsklighet gjorde Voces Nordicae flera konsertinsatser och var dessutom studieobjekt i körlaboratoriet och körledarkursen som pågick. Lone Larsen ledde övningar i gruppen av tolv dirigenter.

En dag hade hon skrivit några ord på blädderblocket i salen. Spontanitet. Fokus på andra. Uttryck. Tillit.

– Vi hade en workshop där vi tränade på de områdena. Jag tror att körsång handlar mycket om medmänsklighet, om lyhördhet, tillit som gör att man vågar uttrycka sig.

 

Tygövning

Bland annat fick deltagarna gruppvis stå på ett tygstycke, och så skulle de vända på tyget, utan att prata, utan att någon trillade av. De fick öva sig på att både leda och följa varandra.

Om man kan samarbeta och känner sig trygg i gruppen så vågar man också ta risker, menar Lone Larsen.

– När vi har tryggheten så står vi ut med frustration och friktion mellan människor. Då vågar vi kanske lämna vår ”comfort zone” och våga testa.

– När vi vågar att göra inte bara det som vi vet att vi är bra på, vågar gå dit där vi inte vet resultatet i förväg, det är då vi kan utvecklas som människor, tillsammans och var och en.

 

Vokalensemble

Voces Nordicae kallar sig ensemble, vilket antyder att man är färre än i en kammarkör, men det har också en innebörd som lutar åt en liten orkester med olika instrument.

– Det är viktigt för mig att medlemmarna i gruppen får synas och höras som individer, så att man inte glömmer den enskilda människan. Även sceniskt är det viktigt att man får synas.

– Det kan vara lätt för en dirigent att se kören som ett enda instrument, att man riktar sig till ”kören”. Men en gemenskap består av individer. En maskin består av smådelar, om inte varje smådel fungerar eller är uppskattad så kommer inte maskinen att fungera.

 

Lone Larsen och Voces Nordicae

Dirigenten bakom publiken, ett annorlunda grepp som Lone Larsen menar skapar större närhet mellan kör och publik.

Demokrati och ansvar

Demokrati i en kör?

– Om man ska kunna uttrycka sig och bjuda på något äkta inifrån när man sjunger så måste man känna att ens åsikter är värda något.

– Inför vår senaste turné så satt vi i ett par timmar och diskuterade. Var och en fick berätta varför de är med i ensemblen, vad de vill ha mer av, vilka idéer och tankar de har. Sen kan vi inte förverkliga 16 förslag samtidigt, men utrymmet måste finnas.

 

Improvisation

Voces Nordicae har gått från renodlade konserter mot mer totala scenföreställningar. Sedan en tid turnerar man med programmet ”Receptfritt”.

– Det handlar om att vi människor idag lever ett receptfritt liv, vilket ger en frihet i valen men också väcker tankar om vårt ansvar för varandra och för Moder Jord, säger Lone Larsen.

– Det är jättemycket improvisation i föreställningen och även interaktion med publiken.

Publiken får välja bland dikter, bland annat Tranströmer och haikudikter, och så improviserar kören fram en musikalisk gestaltning.

 

Publikens ord

Voces kan också låta publiken skriva egna reflektioner på små lappar. Hur ser en receptfri morgon ut? Ett receptfritt ögonblick? Ensemblen improviserar sedan utifrån publikens alster.

– Som åskådare kan man bli väldigt drabbad av att få höra sina egna ord som en sjungen dikt från scenen.

Recensenter har skrivit om att gruppen löser upp gränsen mellan scen och salong.

– Tanken är att det ska uppstå en gemenskap mellan sångare och publik, att det ska bli en gemensam upplevelse.

 

Pärmfritt

Gruppens föreställningar känns lekfulla och spontana. Inga pärmar. Överraskningar. Publiken får också smakprov på körimprovisation.

Under konserterna i Eric Ericsonhallen ställde sig medlemmarna på stolar iförda flygarglasögon när de sjöng det moderna experimentella stycket ”Leonardo dreams of his flying machine”. De gjorde en entré som något slags partygäster, smågrälande parvis. Eller for ut som en apflock mot publiken som fick huka sig i bänkarna. Djembetrumma och djungelljud.

Sedan plötsligt något mjukt och milt. Tajt och harmoniskt. En svensk folkvisa, en popballad.

 

Individ och humor

Man ser individerna. Scenkläderna är variationer kring ett tema. En kvinna har knallrött läppstift och matchande skor, och från det röda lackskärpet hänger ett par syndiga handbojor klädda i röd fuskpäls.

Till och med i blickarna finns det individuella, söker sig upp mot taket eller ut mot sidorna istället för att riktas stint mot dirigenten.

– Vi vill överraska publiken. De ska inte veta vad de kan förvänta sig. Förväntningar kan stänga dörren för mottagligheten, säger Lone Larsen.

Voces Nordicae

Gemensamt men individuellt, exakt och improviserat.

– Jag gillar humor också. Humor är förlösande. Körsång kan bli så otroligt allvarsamt! Ibland står jag bakom publiken och storskrattar, när ensemblen improviserar så överraskar de ju även mig.

– Om man kastar sig mellan det som verkligen nyper i hjärtat och det man får skratta åt, då är det lättare att ta emot båda sidorna.

 

Medmänskligheten?

Lone Larsen tror inte att musik kan förhindra krig, det vore naivt. Musik kan brukas för onda syften, för rasism och uteslutning. Men musik har också kapacitet för att öka medmänskligheten, menar hon.

– Absolut. Själva arbetet i en kör handlar starkt om gemenskap och förståelse, om trygghet och tillit.

– Musik kan uttrycka saker som annat inte kan, och det är universellt och har därför en väldigt förenande effekt.

 

Mer om Lone Larsen på Voces Nordicaes hemsida.

 

Tagged with:
Posted in 2013
Artiklar
X