Sex dagars mänsklig körfest med samtal och sång

Den första festivalen Musik & Medmänsklighet blev en fest för örat och hjärtat. Under sex dagar i augusti erbjöds publik och medverkande workshops, små och stora konserter, en körledarkurs och ett symposium för samtal om hur sången och musiken kan skapa social förändring.

Redan den första morgonen möttes körer från Indonesien, Israel och Sverige för att lära varandras låtar och umgås. Senare under festivaldagarna anslöt bland andra fler svenska körer, en gospelgrupp från Zambia och artisten Loreen.

Monica Åslund och Luleå Inernationella Kör

Monica Åslund leder Luleå Internationella Kör som består av gamla och nya Lulebor. (Foto: Roland Cox)

Monica Åslund, körledare från Norrbotten, drog igång fredagens workshops och symposium i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen. Det blev lekfulla uppsjungningsövningar tillsammans med den egna Luleå Internationella Kör, den indonesiska studentkören Manado State University Choir, MSUC, och Al Baath från Israel.

Efter stretchning av kroppar och stämband strosade MSUC med deras ledare André de Quadros fram till scenen med en norsk trall. Världsblandningen fortsatte med en muslimsk hymn i eget arrangemang.

Efter en introduktion av Anna Larsdotter Persson, verksamhetschef för Eric Ericson International Choral Center, EIC, uppmuntrade symposiets moderator Rebecca Oliver alla närvarande att blanda sig i bänkarna och att presentera sig för varandra. Dagen förflöt sedan med en mix av musik och samtal.

Tidigt signalerades att den här körfestivalen skulle bejaka sökande efter nya former, utforskande av dans och rörelser, improvisation, ljudexperiment och en otvungen och nära kontakt med publiken.

 

Medmänsklighet på riktigt

”Musik & Medmänsklighet”, temat för evenemanget i Stockholm, kan låta som en tom klyscha men fylldes redan första dagen med ett mycket reellt innehåll. Indonesien mötte Luleå, och från Galileen i Israel hade den palestinska Al Baath-kören anlänt.

Under dagens första timmar kunde man se en latinamerikansk invandrare från Luleå sjunga med i en nepalesisk sång, innan indoneserna väckte jubel med en sång på norska illustrerad med dans och rörelser.

Ett symposium inför öppen ridå inleddes på fredagen och fortsatte dagen därpå. Den första av sex kvällskonserter hölls samma dag. På lördagen startade körledarkursen Conducting 21C, och så var hela festivalen igång.

 

En global körledare

André de Quadros

André de Quadros ledde både sin egen indonesiska kör och de andra körerna i lite musikalisk morgongympa. (Foto: Roland Cox)

André de Quadros, körledare och musikprofessor i Boston, med rötter och samarbeten i många länder, var den som hade föreslagit temat för festivalen och var en självklar musikalisk och musikideologisk mittpunkt. Han inledde symposiet och beskrev dagarna i Stockholm som ”ett historiskt ögonblick i vår strävan att undersöka musikens möjligheter att föra människor samman mellan länder, etniska grupper och religioner”.

– Musik har alltid fört människor samman. Med dagens teknik kan vi höra musik alltid och överallt. Förr i tiden när vi hörde musiken så såg vi också musiken. Enda sättet att höra musik var att befinna sig tillsammans med den eller de som framförde musiken.

– Musik är alltså i grunden en starkt social verksamhet. Man sjöng tillsammans, trummade, dansade och berättade historier, pratade om livet och meddelade varandra nyheter. Musiken var ett tillfälle att ge tröst och inspiration.

 

Musik tröstar

Allt detta behöver vi även idag, framhöll André de Quadros – att sörja, skratta, beröra och bli berörda.

– Det kan ske genom musiken, det kan förvandla oss som människor och det kan förvandla samhällen.

Han introducerade också den körledarkurs som skulle löpa parallellt med övriga arrangemang, Conducting 21C, och beskrev den som en undersökning av nya sätt att utbilda körledare. Den traditionella undervisningen fokuserar främst på de tekniska delarna av musikskapandet, nu skulle det handla om att integrera fantasi, medkänsla, rättvisa, samspel och andra sidor av det mänskliga.

Under de två dagar som symposiet pågick gästades Eric Ericsonhallen av en rad människor som på olika sätt arbetar med humanitära och musikaliska projekt. Samtalen kom att cirkla kring frågor om hur musiken kan påverka människor och samhällen på olika nivåer, och hur de positiva sidorna skulle kunna förstärkas:

 

För integration och hälsa

Monica Åslund berättade om sin Luleå Internationella Kör som uppstod som en reaktion mot invandringsfientliga stämningar i skolorna. Det var från början ett initiativ från Röda Korset i stan. Kören består av gamla Lulebor och nya, flyktingar och invandrare från många olika länder.

Ceclia Q Öhrwall

Cecilia Q Öhrwall leder kören i Södertäljes Sistema. (Foto: Roland Cox)

Cecilia Q Öhrwall beskrev hur Södertälje-versionen av den världsberömda metoden El Sistema hjälper barn att spela tillsammans över sociala klyftor, stärka deras självförtroende och ge dem tillgång till en okänd och skön musikvärld.

För den mer vetenskapliga synen på sjungandet svarade Töres Theorell, musikant och pensionerad men ännu aktiv professor med bakgrund i Stressforskningsinstitutet. Han beskrev positiva effekter på kropp och själ som forskningen har kunnat påvisa.

 

Sjungande nazister

Moderatorn Rebecca Oliver påpekade att det inte är så att musiken per definition leder till goda handlingar. Musik kan utesluta människor ur en gemenskap också, och musikens kraft också kan utnyttjas i negativa sammanhang.

– Även nazisterna hade sina sånger, sa hon.

En annan deltagare i symposiet var Henrik Melius som är engagerad i Spiritus Mundi, en organisation som stöder socialt arbete vid barnhem i Egypten och Jordanien, mycket med hjälp av musiken.

Loreen och Framtidskören

Loreen gästade och sjöng tillsammans med barnen i Framtidskören. (Foto: Roland Cox)

Charlotte Rider Norlander och Marie Bejstam leder Framtidskören, ett flerårigt projekt som bjuder in klasser från förorter och centrala Stockholm så att de får mötas, upptäcka sina sångröster och samtidigt upptäcka att Stockholm faktiskt tillhör även barnen från förorten.

Framtidskörens båda ledare deltog i symposiet och ledde även en liten konsert med sin kör. Artisten Loreen deltog också i samtalen, och sjöng tillsammans med barnkören.

 

Musiken och själen

Inbjuden till symposiet var också Olle Carlsson, präst i Katarina församling i Stockholm och författare till ”Kristendom för ateister” och andra böcker. Hans mässor har väckt uppmärksamhet för att de med ett annorlunda tilltal lockar andra grupper än de traditionella kyrkobesökarna.

– Jag tror att vi människor är väldigt lika varandra, även om vi har olika religioner, kommer från olika delar av världen eller ser olika ut, sa han.

– På djupet har vi ändå samma frågor. För att nå det djupet behöver vi använda vår högra, mindre teoretiska hjärnhalva. Jag tror att människan har en själ, något som är större än de medvetna tankarna. Musik är ett viktigt sätt att komma i kontakt med dessa djupare skikt.

 

Sakralt för unga

– Enligt Martin Luther finns det inget om talar så klart om Gud som musiken, och Bach kallades ibland för ”den femte evangelisten”, sa Olle Carlsson.

Symposiepanel

Rebecca Oliver flätade samman inlägg från Töres Theorell, Olle Carlsson och Eva Bostrand. (Foto: Roland Cox)

Han raljerade om kyrkan som något musealt, och menade att popkonserter med 10.000 åskådare har något uppenbart sakralt över sig och liknar mässor. Poptexter kan rymma längtan och sökande som traditionellt har funnits i bönen.

– Ungdomar kan gå in i musiken som i ett heligt rum där de inte hindras av regler och konventioner, sa han.

 

Tre för fred

Flera organisationer som får stöd från huvudsponsorn Carpe Vitam gästade också symposiet.

Magnus Bergmar driver ett program för fredsutbildning bland barn som hittills stötts av 27 miljoner skolbarn i 108 länder, World’s Children Prize.

Abela Agnarsson är projektledare för Open Mind Global, som bland annat driver ett utbildningsprogram för unga människor i Burundi.

Johan Rockström är professor i miljövetenskap och leder Stockholm Resilience Centre som är ett internationellt tvärvetenskapligt center för forskning kring social-ekologiska system, det vill säga system där människa och natur studeras som en integrerad helhet.

 

Musikaliskt  brobygge

Vid några tillfällen var Peder Wallenberg uppe för att tacka för allas insatser. Han representerar huvudsponsorn, stiftelsen Carpe Vitam.

Varför Musik & Medmänsklighet?

– Socialt ansvar är viktigt för oss. Alla som är aktiva under de här dagarna på Skeppsholmen är brinnande själar. Vi i Carpe Vitam tror på att man i alla problem måste söka en möjlighet. Alla här är exempel på det.

– Vi möter mycket girighet och meningslöst dödande i världen idag. Alla inser att vi i den globala tiden behöver få en mer sammanhållen bild av världen, och där bidrar allt som har med ”höger hjärnhalva” att göra med inspiration och utveckling, säger han.

– Jag vet inte om musik kan skapa fred, men musik är ett sätt att överbrygga mellan människor, samhällen, grupper och länder, säger Peder Wallenberg.

 

Nästa år igen

Eric Ericson som gick bort i vintras och som bidragit med namn och tanke till mycket som händer på Skeppsholmen tycktes följa händelserna diskret från sidan. (Foto: Roland Cox)

Eric Ericson som gick bort i vintras och som bidragit med namn och tanke till mycket som händer på Skeppsholmen tycktes följa händelserna diskret från sidan. (Foto: Roland Cox)

Festivalens producent Bo Nilsson, även han körsångare, talade från scenen om hur man kan arbeta för att stärka sambandet mellan kör och publik, hur man stärker banden mellan utövare och åhörare. Och även hur gränsen mellan scen och salong kan lösas upp med nya sätt att leda kör och att agera som kör.

– En konsert kan vara en ren uppvisning i skicklighet, den kan också vara något som verkligen skapar förbindelser mellan människor. Den senare formen behöver en särskild krydda, och kryddan kanske kan kallas medmänsklighet, sa Bo Nilsson.

Musik & Medmänsklighet är tänkt att bli en återkommande händelse. Peder Wallenberg förutskickade att integration mellan olika grupper i samhället kommer att bli ett tema även i nästa års festival i Eric Ericson-hallen.

Symposiet avslutades med att Lilla Kören med tidigare elever från Adolf Fredriks musikklasser sjöng ”Across the bridge of hope”. Det är en svensk tonsättning av en liten dikt som en 12-årig irländsk pojke skrev. Han dödades senare i inbördeskriget. Stycket har sjungits som en manifestation mot krig och väpnad konflikt, i en kedja jorden runt.

Lilla kören fick sällskap av MSUC från Indonesien, kursdeltagarna och andra. Symposiet avslutades med att alla medverkande körer kom fram på scenen och tackade publiken.

 

 

Tagged with: , ,
Posted in 2013
Artiklar
X